vårt matbord har inte varit sig likt sedan i mars! Nej sedan oktober i fjol när jag började min massageutbildning. En tredjedel är ständigt belamrad med skolböcker, de byts bara ut vartefter kurserna byts. Å andra sidan så är inte hemmet sig likt över huvud taget, vet inte vart mitt intresse för hemmafix tagit vägen! Ibland (ofta just nu) önskar jag att vi hade ytterligare ett rum, där jag kunde sitta och plugga och även ha utrymme för mitt pyssel. men det är väl att gilla läget.

Ja just nu läser jag iaf Psykologi, ett spännande ämne kanske men det är ofta mina ögonbryn höjs av förvåning över vilka avskyvärda experiment som utfördes för att teorierna skulle komma till. Att jag dessutom tycker att det är mycket rappakalja emellanåt gör det svårt att hålla sig till sak i skoluppdragen. Psykiatri är nästa block få se om det är mera lättsmält.

Praktiken på Västervik är över, det har varit givande även om arbetsuppgifterna inte direkt var främmande, omdömet var kul att få men när sedan bemanningspoolen inte vill ha en så börjar jag tveka över, har jag verkligen valt rätt? vet inte hur dom tänker men hade jag i min personal(poolen alltså) ett antal individer som man inte vet om de ens kommer till sitt jobb skulle nog jag fundera en gång till.....jag kunde ju höra av mig om tre månader igen, det får vi allt se!

I övrigt så är det visst onsdag,lill-lördag, och det drar sig mot helg. Maken åker till Sthlm  för att bl.a se VM-kval i fotboll och jag blir väl sittande med mina böcker. Nå lite annat lär det bli också, dans på lördag kväll kanske vi får se.

Ha en fortsatt fin vecka

blir det idag, mest för att berätta att vi haft en underbar helg plus att jag  i fredags klarade medcinblocket och fick döm om min förvåning VG på provet. Kan lova att det var på små moln jag dansade på efteråt! Nu håller jag på med Psykologiblocket som är HELA 11 dagar.. en lärobok på 350 sidor och därtill tre inlämningsuppgifter, ja ni gissar rätt, hinner hon aaaaaldrig, är redan sen, var lite blockerad där i starten redan av stressen inför medicinexaminationen. men nu återstår bara tre ämnen till innan det är dags att välja inriktning så skönt kan jag säga!

 Vi var till stugan idag och tankade lite mer energi, högg lite ved, satte upp en nockplåt, fikade och bara polimasade, skönt som vanligt. Ingen dans har det blivit i helgen men väl firande av blivande 60-åring. Vi tog och överraskade densamme i går tillsammans med ett annat par, kul att se både chock, förvirring och förvåning hos dem båda. God Exotisk planka och potatisgratin avnjöts och många timmars surr blev det, kom hem i tvåsnåret....

Som sagt detta var bara ett litet livstecken, vi hörs senare i veckan!

Kram och ha en underbar vecka framöver

är för tillfället den absoluta favoritleken Lilly gillar just nu, att mormor efter en halvtimmes fäääjiga gå är helt slut tas det ingen hänsyn till! Ja som ni förstår så har jag även idag haft kvalitetstid  med älskat barnbarn, men faktiskt egentligen med bägge prinsessorna, blev bjuden på lunch hos Stella också,fick njuta av hennes underbara underfundiga leende och pussa på gomjukaste kinderna, hennes lekar är än så länge av det lugnare slaget dock. Så otroligt lyckligt lottad jag är om får ha dem så nära..  

Egentligen har jag som inget att skriva om idag, skrev ju igår men satt här och tänkte över dagen och känner hur mycket jag har att vara tacksam över precis här och nu. Tar mig en stund varje kväll och samlar ihop dagens innehåll och varje dag så överväger det positiva. Nu har jag skrivit en del sura blogginlägg också det ska jag inte sticka under stol med men när jag väl samlar ihop dagen så överväger som sagt alltid det positiva.

Nyss satt jag och tyckte att jag hade tråkigt men att känna att man har tråkigt är också i sig positivt, det betyder ju att jag måste ha mycket kul vanligtvis eller hur?

Nu kallar läxboken på mig igen, inte så kul här och nu men tänk när jag står där i maj och är färdig undersköterska DET blir kul. Mellan läxläsningen och andra aktiviteter ska jag dessutom hinna måla med akvarellfärg, varför? ja det berättar jag i senare inlägg! Nu väntar matspjälkningsorganens kapitel i boken....

Kram på ER

sköna söndag! Idag har vi tillbringat hela dagen i stugan och gjort i ordning för vintern, en alldeles underbar höstdag har det varit. Sjön låg alldeles spegelblank och solen värmde oss lite grand fortfarande, otroligt vad denna plats kan göra för själen.

I går började jag med våra julklappsinköp, många tycker det är på tok för tidigt men för mig känns det rätt. Dessuto har vi två prinsessor som fyller år nära jul så skönt att sätta igång. Senare på eftermiddagen var vi bjudna på middag till ett par i dansgänget, totalt 5 danssugna par avnjöt en god middag bestående av svartkotletter/ potatis till varmrätt och en kladdkaka to die for till efterrätt, Tack Sonia & Rolf för ett trevligt "kalas". OSD och Mats Bergmans fick avsluta kvällen, nöjda och belåtna kom vi i säng strax efter 01:30.

Nu är det snart ny vecka med diverse aktiviteter inbokat men först väntar bästa TV-kvällen under veckan, Bones och NCIS! Ha det gott!

Det var ett ståeende uttryck nästan varje fredag på jobbet när jag hade ett.....nu är det inte mycket som skiljer veckodagarna åt annat än att maken är hemma när det är helg. Gott nog är väl det men ibland saknar jag strukturen vardag kontra helg men det ska väl bli någon ordning med det med så småningom.

I går anmälde jag mig på vikariepoolen i Östersunds Kommun få se då om de vill ha mig, vore gött att få några timmar i månaden och slippa ha med CSN och göra. Nu har det i sig inte varit något problem med CSN men jag har svårt att förstå detta med hur mycket man får tjäna när man går på studielån/stöd. Trodde i min dumma enfald att om jag skippar t.ex bidragsdelen så är det fritt fram att jobba för lånet det ska ju ändå betalas tillbaka, men icke.....

Helgen inleds med en liten tur till stugan för att förhoppningsvis klippa gräset en sista gång, när vi var där förra helgen var det för blött. Lördagen är ännu öppen och oskriven fram till kl 17 då vi är bjudna på middag innan vi styr kosan mot OSD och vintersäsongens första dans. Förra fredagen drog det i danstarmen så förpillat så vi och ett annat par drog till Sollefteå på kvällen där Drifters spelade. Ja jag vet att vi är lite smått galna men vi har verkligen skitkul!

I går var det en momma/Lillydag, lilla pyret hade vaknat runt 04:00 så det var en lätt svettig fm för mormor det var just inget som var som det skulle tyckte hon, skulle helst bara bäras. Vi tog oss en liten promenad till nenni(moster Rebecca) och tella (Stella)och fikade lite så hon fick lite annat att tänka på. Mamman som också då klivit upp 04:00 hade dessutom ett tungt pass på sjukhuset framför sig var ganska mör när hon kom hem, men då hade pyret sovit 2,5 timme och ätit ett rejält mellis så humöret var bättre och mormor fick både pussar, kramar och slängpussar när hon for hem.....

Åh hjärtat går nästan sönder av kärleken till mina älskade barnbarn som för övrigt just nu är två men blir tre i mars   

Ha nu en fin helg alla!

Händelser och iaktagelser under min praktik har fått mig att fundera över detta fenomen Döden, detta begrepp som tillsammans med tiden är det enda rättvisa. Ja inte tiden vi lever utan att dygnet har 24 timmar punkt. För att tiden vi lever varierar det vet vi ju och att vi alla förr eller senare dör vet vi ju också. Många lämnar oss alldeles för tidigt medans andra får leva väldigt länge. Det är de senare som fått mig att fundera för jag hade någonstans en vision eller tro att när man blir gammal så ser man döden som ett tämligen naturligt avslut det sker lugnt stilla och ångestfritt, att man skall ha haft tid att fundera och reflektera och viktigast av allt försonats med det liv man valt att leva.

Det verkar inte vara riktigt så......iaf inte om demens finns med i det hela....eller kanske är döden lika unik som födseln och individen?....oavsett så har mitt intresse för palliativ vård väckts ännu mer. Visste ni att döden är ISO-certifierad? Jag hade iaf inte en aning om det innan vi hade utbildningsdag på skolan.

Synen på döden är förmodligen också väldigt individuell beroende på vilka erfarenheter man har kring den, har man tvingats uppleva att mista en kär anhörig mitt i livet eller, Gud förbjude, ett barn så finns inte ord för vad man tycker om döden, acceptansen finns dock någonstans när det är en åldrig anhörig som dör.

Många känner också en rädsla inför döden och det är just det jag sett under min praktik och vad som fått mig att fundera, själv räds jag inte döden men jag hoppas den är långt borta. Min tro på att vi flyttar till en annan dimension har jag haft med mig länge och vid flera tillfällen även fått bekräftat så rädd? nej men som sagt jag hoppas den låter vänta på sig.

Min pappa lärde oss barn något väldigt viktigt tidigt, att aldrig somna osams, den devisen har jag lärt också mina barn och det har inte bara med detta inläggs innehåll att göra utan vi mår alltid bättre av att reda ut missförstånd så snart de uppstår!

Nu skall jag också poängtera att detta inte är något sorts hållerpåattdeppaihopinlägg utan praktiken och mina egna erfarenheter har verkligen fått mig att fundera över begreppet döden och samtidigt fått mig att uppskatta det liv jag lever här och nu ännu mer. Fått mig att ännu mer inse vikten av orden Lev idag  

Jag hoppas naturligtvis också att jag inte gör någon upprörd och skulle gärna ta del av just din åsikt kring innehållet.

energipåfylld, det går bara man vill! Efter en dag på praktikplatsen som bestod av mindre trevliga sysslor kom jag hem totalt urlakad, en kortare hundprommis och sedan lite mat och pang så sov jag som en sten en halvtimme. Att det bara blev en halvtimme var för att rädda lite av nattsömnen så piggare var jag inte men tillbringade kvällen i soffan framför dumburken. Men vid sänggåendet bestämde jag mig för att nu får det vara slut på detta trötthetstrams och vidtog lite åtgärder och se på fan i morse när jag vaknade så fanns en annan betydligt trevligare känsla i kroppen. Kan väl poängtera att det inte var sex utan meditation och självhealing jag ägnade mig åt även om det förstnämnda också kan ha viss effekt...  

Har tillbringat några timmar med lilla Stella och hennes mamma på fm, i sig också väldigt energipåfyllande, så nu när det snart är dax för ett em/kvällspass på APL stället så är det med betydligt lättare både steg och sinne jag beger mig dit med. Becky ska få följa matte idag iaf en stund, jag hoppas hon kommer ihåg sina färdigheter i att känna in olika personers behov och att de gamla får en trevlig mysstund med henne...

Ha en fortsatt bra dag!

.

är det i huvudet just nu , hela tiden, och brus av den sort jag gärna skulle bara utan. Sådant där brus som dåligt samvete över att inte gjort det, det eller DET, oro för en massa saker som jag ändå knappast kan göra något åt, å skulle jag kunna det så vet jag just nu inte hur..... Bara fjant? javisst men dock det finns där och stör.....

En sån sak som har jag valt rätt utbildning? är ju ute på min APL just nu, ett äldreboende(läs demens). Personalen är jättetrevlig jag blir väl bemött men något stämmer ändå inte. Skall iväg idag men gruvar något alldeles för jävligt. Det kan bero på att det är mycket dötid och jag känner att jag kanske borde fylla den med annat. Jobbar verkligen med att lyssna både inåt och utåt så innerst inne vet jag att valet är rätt det bara känns fel nu, vad jag tydligen har svårt med är att inse att det inte är någon mening med att fundera över hur det kommer att bli/vara när utbildningen är klar.

 En annan sak är att oron/bruset gör att jag inte kan koncentrera mig på pluggandet, själva läsningen alltså. Är inne på medicinblocket och känner panik för ingenting fastnar, när jag läst en sida så har jag ändå inte läst den....å ingen annan kan göra det åt mig så bara bita ihop   

Men något att verkligen glädjas åt är det underbara vädret, ännu en underbar höstdag idag och helgen som precis gått var ju helt otrolig! Höstfärgerna börjar komma och moder jord visar ännu en av sina vackra sidor, det gäller nu att tillvarata dessa dagar innan vintern kommer. Vintern har visst sin tjusning men den behöver inte spänna över större delen av året som den gör ibland. Vi skall i år bryta den med tre veckor i Thailand tillsammans med bror och brorsdotter och det känns ju som vanligt helt underbart!

Snart dax att bege sig mot en dag i APLens tecken så ha en brusfri dag alla och på återseende!