Händelser och iaktagelser under min praktik har fått mig att fundera över detta fenomen Döden, detta begrepp som tillsammans med tiden är det enda rättvisa. Ja inte tiden vi lever utan att dygnet har 24 timmar punkt. För att tiden vi lever varierar det vet vi ju och att vi alla förr eller senare dör vet vi ju också. Många lämnar oss alldeles för tidigt medans andra får leva väldigt länge. Det är de senare som fått mig att fundera för jag hade någonstans en vision eller tro att när man blir gammal så ser man döden som ett tämligen naturligt avslut det sker lugnt stilla och ångestfritt, att man skall ha haft tid att fundera och reflektera och viktigast av allt försonats med det liv man valt att leva.

Det verkar inte vara riktigt så......iaf inte om demens finns med i det hela....eller kanske är döden lika unik som födseln och individen?....oavsett så har mitt intresse för palliativ vård väckts ännu mer. Visste ni att döden är ISO-certifierad? Jag hade iaf inte en aning om det innan vi hade utbildningsdag på skolan.

Synen på döden är förmodligen också väldigt individuell beroende på vilka erfarenheter man har kring den, har man tvingats uppleva att mista en kär anhörig mitt i livet eller, Gud förbjude, ett barn så finns inte ord för vad man tycker om döden, acceptansen finns dock någonstans när det är en åldrig anhörig som dör.

Många känner också en rädsla inför döden och det är just det jag sett under min praktik och vad som fått mig att fundera, själv räds jag inte döden men jag hoppas den är långt borta. Min tro på att vi flyttar till en annan dimension har jag haft med mig länge och vid flera tillfällen även fått bekräftat så rädd? nej men som sagt jag hoppas den låter vänta på sig.

Min pappa lärde oss barn något väldigt viktigt tidigt, att aldrig somna osams, den devisen har jag lärt också mina barn och det har inte bara med detta inläggs innehåll att göra utan vi mår alltid bättre av att reda ut missförstånd så snart de uppstår!

Nu skall jag också poängtera att detta inte är något sorts hållerpåattdeppaihopinlägg utan praktiken och mina egna erfarenheter har verkligen fått mig att fundera över begreppet döden och samtidigt fått mig att uppskatta det liv jag lever här och nu ännu mer. Fått mig att ännu mer inse vikten av orden Lev idag  

Jag hoppas naturligtvis också att jag inte gör någon upprörd och skulle gärna ta del av just din åsikt kring innehållet.