Önskar att jag vore en tusenkonstnär en som bara startar igång och låter fantasin flöda, som behållit barnets kreativitet och får saker gjorda. Naturligtvis ska det mest vara kuliga saker, jag tänker ofta på att DET skulle jag vilja göra och DET och DET men det stannar vid tanken, tyvärr...oftast efter att ha analyserat sönder konskvensen om hur det skulle kunna bli om jag skulle våga mig på att våga.

Avundas de människor som bara släppt alla självpåtagna måsten, slutat sina trista (antar jag) jobb och lever här och nu gör det de vill och kanske alltid har önskat, tror på sig själva och framför allt har tron på att ..det ordnar sig alltid, what goes around comes around, ge och bli given, bla bla bla....och det "jävliga" är...det verkar göra det, ordna sg alltså HUR bär de sig åt????

Själv tillbringar jag en del tid till att fundera över det, och det är kanske det som är fel jag kanske borde sluta fundera och ist göra? Inte sitta och konsekvensanalysera allt. För ett par månader sedan bestämde jag mig för att börja meditera mera regelbundet, av detta blev det ....intet. Jag försöker kommunicera, styra mina energier, etc men allt sker bara halvhjärtat...var ska jag börja?

Min vän "skogsnuvan" är en sån där underbar tusenkonstnär verkar inte var mycket hon inte kan. Hon pensionerade sig några år för tidigt för att göra det hon helst vill, ha ett evigt sommarlov, bara vara och göra det hon vill. Nu vet jag att ekonomin är/blir ansträngd vid ett sånt beslut men hon vågade iaf!

Att man ska vara sån jävla fegis  ............