en del människor så fruktansvärt omständiga??? Jag menar inte att man ska vara som jag och kasta sig in i saker för sedan tänka efter (vilket numera sker i  mindre utsträckning vis av erfarenhet) men en del ser bara svårigheter med allting eller en massa jobb. Dessutom verkar tanken på att vidga vyernna och pröva något nytt som att ALLT då ställs på kant... Är det tryggheten i att alltid ha gjort saker på sitt lilla omständiga vis eller rädsla för att behöva uppleva och ta till sig att faktiskt saker gjorda på annat sätt också funkar??? Vad vet jag? jo jag vet att jag blir trött, rent bokstavligt av att behöva ha med sådana att göra längre stunder....

Sedan kan "klokskap" vara en annan femma, någon som ibland får oss som(ibland) rusar in i vissa saker att tänka till och resonera kring vad det nu må vara. Men en klokskapsmänniska är också lyhörd för nya idéer och kan se saker från flera håll. En människa med livserfarenhet sedd från flera vinklar.....

Med åren har jag lärt mig att allt inte går att genomföra med rimliga medel men det hindrar mig inte från att lyssna, resonera och låta mig kittlas av tanken att kanske ändå...jag skulle kunna pröva?? det kan ju kanske gå...denna gång?

Skämt åsido, större delen av livet ska vara lätt och oomständigt, självklart hamnar vi alla förr eller senare i någon mindre angenäm situation men tills dess...Våga Leva och gör det inte så omständigt!  

Undrar vad jag ville ha sagt egentligen...behövde bara skriva av mig lite tror jag visst.....om hur trött jag blir på omständiga människor....