År vi inte lite dåliga till manns o kvinns att känna tacksamhet?  Av någon konstig anledning behöver vi bli påminda ibland om denna självklarhet.....Själv tycker jag mig ha kommit ganska långt ändå, varje kväll tackar jag för dagen som varit med allt dess innehåll som både kan ha varit bra liksom dåligt. Men ändå.....

Nu har jag ju som bekant gnällt ett par dagar över ett par stackars öron som råkat bli lite eljest, stackars jag har tillbringat ett par dagar boendes i en plåtburksliknande tillvaro å hu så hemskt!!! Så får jag som av en händelse en kallelse till ögonmottagningen på sjukhuset å det är nu jag kommer till saken.

När jag kommer in i entrén så slår det emot mig, som alltid när jag kommer dit, TACK för att jag är frisk vad gör väl ett par asiga öron i några dagar när man möter så mycket sjukdom och sorg som det finns just där. TACK till er underbara sjukhuspersonal som finns där och sliter för oss människor när vi behöver er.

Jag brukar ju hävda att vi är våra tankars frukt och det står jag fortfarande för, ännu mer nu sedan jag gått Energikursen, men ibland går det inte riktigt ihop....Men i min tanke så är jag inte annat en frisk OCH för det känner jag en djup tacksamhet för. Mina öron ska inte vinna jag har fått ett klockrent tips från Helena som stämmer på pricken med hur jag levt senaste tiden så nu jäklar kanacka!

Nu låter det kanske som att jag tycker att de som ligger på sjukhuset har sig själva att skylla och det är absolut inte min mening, istället sänder jag de mest varma helande kärleksfulla tankar till dem och deras anhöriga och hoppas på att de snart ska kunna andas underbar vårluft och kyssas av solen.....

I mitt liv har jag så ofantligt mycket att vara tacksam över, känn efter du också vad är du tacksam över?