Det var inte så "lätt" som jag trodde, många tankar maler omkring och fortfarande råder en viss oreda.

Naturligtvis är det stort, ofantligt stort, en liten människa så vacker och fulländad, finns det något större??? Kärleken flödar över och det är kanske därför som jag känner mig så, ja, konstig?!  

Oron finns där också för den lilla familjen, först en förlossning av det svårare slaget och sedan en kamp att få amning m.m att funka.Ekonomin för den lilla familjen, pappa A blev ju uppsagd från sitt jobb tre veckor innan förlossningen, fick gå på dagen. Ett underligt sätt många arbetsgivare har att hantera våra ungdomar...men det kanske är som mamma A säger, du oroar dig för mycket...hon har nog rätt...

 Själv tror jag att det är maktlösheten som spökar, att vara maktlös för mig är bland det svåraste jag vet, att kunna släppa och bara låta saker och ting ha sin gång, för det har de ju, det är lite som jag faktiskt kan påverka....eller?...

När vi träffas , jag och Lilly, just då existerar inget annat än denna ljuvliga lilla varelse men tiden emellan det är då tankarna maler, men som med allt annat var sak har sin tid snart landar jag nog ordentligt i mommarollen vad den nu än må vara/bli.   Här kommer en liten mysbild från Julafton..  

det lilla livet sov sig genom hela eftermddagen och kvällen efter en natt av mycket vakenhet....

Ikväll väntar en mysig familjemiddag med nästan alla våra ungdomar och lillskrutten såklart . så det är dax att börja förbereda...På återseende...