Idag är en lite sorgens dag, vår Mozart eller Moffa som han oftast kallats har fått lämna oss för de evigt gröna ängarna. Ålderdom men mest av allt stela onda leder fick oss att ta beslutet. Viktigast var att han fick behålla lite av sin värdighet och inte behöva bli så dålig att han inte kunnat ta sig upp. Tack än en gång till Distriktsveterinärerna alltid lika proffsiga och lugna. .

Mozart blev 11,5 år en respektabel ålder med tanke både på ras och sjukdom. En individ som tog det mesta med ro, iaf på senare år. Som valp var han ja vad ska man likna honom med? en Tornado? inte mycket fick vara ifred ALLT skulle undersökas, helst med tänderna....Lat eller kanske smart? när Tarzan jagade efter sten eller annat som kastats stod Moffa kvar och såg ut att tänka..Låt token springa.....jag snor det av han när han kommer tillbaka.....

Det finns otroligt många fina minnen som vi alltid kommer att bära med oss, Tack Mozart och sköt nu om varandra, du och Tarzan.....  Här är han , på sin favoritplats i stugan blöt efter ett av alla otaliga bad...

Det var inte så "lätt" som jag trodde, många tankar maler omkring och fortfarande råder en viss oreda.

Naturligtvis är det stort, ofantligt stort, en liten människa så vacker och fulländad, finns det något större??? Kärleken flödar över och det är kanske därför som jag känner mig så, ja, konstig?!  

Oron finns där också för den lilla familjen, först en förlossning av det svårare slaget och sedan en kamp att få amning m.m att funka.Ekonomin för den lilla familjen, pappa A blev ju uppsagd från sitt jobb tre veckor innan förlossningen, fick gå på dagen. Ett underligt sätt många arbetsgivare har att hantera våra ungdomar...men det kanske är som mamma A säger, du oroar dig för mycket...hon har nog rätt...

 Själv tror jag att det är maktlösheten som spökar, att vara maktlös för mig är bland det svåraste jag vet, att kunna släppa och bara låta saker och ting ha sin gång, för det har de ju, det är lite som jag faktiskt kan påverka....eller?...

När vi träffas , jag och Lilly, just då existerar inget annat än denna ljuvliga lilla varelse men tiden emellan det är då tankarna maler, men som med allt annat var sak har sin tid snart landar jag nog ordentligt i mommarollen vad den nu än må vara/bli.   Här kommer en liten mysbild från Julafton..  

det lilla livet sov sig genom hela eftermddagen och kvällen efter en natt av mycket vakenhet....

Ikväll väntar en mysig familjemiddag med nästan alla våra ungdomar och lillskrutten såklart . så det är dax att börja förbereda...På återseende...

till middag och jag har hunnit fråga mig själv 10ggr redan VARFÖR kastade jag min teflonkastrull????? En får ju röra ihjäl sig ...nästan....

Den hade lite skavanker, var lite småknölig och så men koka risgrynsgröt kunde den..... Nåväl gröt blir det väl vad det lider iaf å för lång ifrån spisen ska ju inte en kvinna vara ändå.. 

Vi har haft en fin Luciadag, som började med Birkas musikesteter på jobbet, så otroligt duktiga skönsjungande ungdomar. Nu blir det som sagt gröt och skinkstut snart med  yngsta dottern  o hennes sambo. Min andra dotter får fira Lucia på flygplats i Egyten då de är rejält försenade därifrån. Förseningar från utlandet gör inte så mycket om man gör som Fritidsresor, låter resenärerna vara kvar på "hotellet" ist för att häcka på flygplatsen och se hur solen bara lyser så skönt utanför det tillfälliga fängelset.

Det lackar mot jul, återstår några få julklappar så här känns ingen stress. Julgranen och pyntet åker fram till helgen så är det bara lite matstök kvar sedan. Tänkte ha en ledig dag den 23:e och handla mat och så (tillsamman med tusen andra skulle jag tro!)men som sagt vi har dragit ner på stressande rejält och det känns så skönt. Fokus kommer att vara på vårt lilla barnbarn på julafton, om hon behagat komma ut vill säga och att allt gått bra men än trycker hon inne i värmen....

En månad kvar tills det är dax att packa ryggsäckarna för en månads vistelse i Thailand något vi ser fram emot kan jag lova, det kändes läääänge när jag bokade i februari men tok, nu är det snart dax!

dock utan mig denna gång.......

I morgon är det alltså dax för julshowen för oss i föreningen show4all på Gamla Teatern. Själv släpar jag omkring på en inflammerad högerarm och tänker stå över. Ont i armen? man dansar väl med benen?, tänker ni nu, jo det är rätt men vi använder nog armarna minst lika mycket som benen. Ska iaf dit och bry mig ändå, ska bli så kul att se Premiären för föreningen, nästa gång showar vi i maj!

I övrig så ligger som bekant äntligen snön, så mycket ljusare det blev. Men dit det bär så bär det var inga små mängder som föll ner, var in på stan en snabbis idag och snösvängen måste tagit semester...får kolla det på måndag på jobbet ?!  

I kväll är det sista chansen på Folkan för året, Mats Bergmans spelar och vi hoppas naturligtvis på en kanonkväll .

I övrigt är jag väntlös så det räcker, mommas lillknytte trycker fortfarande i mamma A´s mage å jag är ju så nyfiken på den nya lilla Prinsessan. Nu finns det väl en och annan mer väntlös än jag men jag är det iallafall jag....

R njuter lata fina dagar i Egypten med nya kärleken, vilket är henne så väl unt, men längtar till hon kommerr hem lagom t Lucia, som vi för övrigt, i år igen på jobbet, ska få njuta av Birkas musikesteter tokmysigt!

Två veckor kvar till jul och är det något som jag är glad över så är det att numera inte köps så mycket julklappar i familjen. Insåg det ännu mer, hur glad jag är alltså, när vi var in på stan. Människor med stressen lysande ur ögonen och de stackars barnen som måste haka på, som sagt skönt är det...

Dax att få lite mat i magen så....tjingeling på Er och vi hörs snart igen!

Trots värk lite här och där just nu så är det "gött" att leva. Tiden rullar på och jag med den, försöker dock vara här och nu, lite svårt ibland men det går....ibland...

Här och nu har jag avnjutit en god Janssons frestelse efter en dag med x-tra tillskott av energi. Energi som liksom av sig själv fylls på när man har förmånen att ha så goda vänner som vi har. Vi träffades i går igen Honeygänget, denna gång hemma hos S & R. God mat och lika god efterrätt och måååånga skratt, kvällen avslutades i vanlig ordning på Folkan där Kindbergs spelade upp till dans. Lite folk, som vanligt när ett dansband som har långt mellan besöken kommer till Östersund, typiskt Jämtar skulle jag vilja påstå.... Men som S skrev i deras blogg det var vi som var där som dragit vinstlotten!!! En alldeles fantastisk kväll helt igenom... 

Idag har jag samtidigt som jag stökat runt njutit av en skön härlig söndag. Världens färgades vit utanför och det är bara  att tacka och ta emot, det blir så mycket ljusare. En sväng till A för att koka lite knäck och ta en mysfika hanns det med och nu sitter jag här, kaffet är på G sedan dax att byta om och bege sig på Storsjöteatern på julkonsert, Br Rongedahl och Decibelkören, en bra avslutning på en underbar helg, eller hur???

Ha en underbar vecka alla, stressa inte Julen kommer ändå .(Förhoppningsvis också mitt barnbarn, går på övertid nu.....)