är redan här, otroligt vad tiden dänger i väg. Känner en oro i kroppen som jag inte kan definiera, frågar mig ofta om det är så här det skall vara, att jag springer i ett "ekorrhjul" och inte tar mig ur det? Missförstå mig nu inte, grunden jag står på är stabil och fantastiskt trygg och kärleksfylld men det fattas något, frågan är bara vad....

Nu är jag ju av naturen lite rastlös så kanske det bara är så enkelt , jag får helt enkelt vänta och se ALLT har ju som bekant sin tid....

Sista blogginlägget var nog det suraste jag skrivit men jag var verkligen hjärtligt trött på regnandet. Nu har det vänt lite och det går att känna i luften att det är en "annan" årstid, tänk, lite sol och värme gör underverk, t.o.m jobbet flyter lättare med sol utanför fönstret!

Inser att jag är för rastlös för att komma på något mer att skriva t.o.m får ta och stänga ner och försöka samla ihop mig helt enkelt.....på återseende?