inte talar samma språk....uppstår ett litet helvete...

Pratar om min arma rygg, som har värkt som jag vet inte vad i snart två veckor. Diklofenak i kombination med pronaxen, är nu ett sista desperata försök att få ordning på eländet inför morgonkvällens höjdpunkt på Sandviken, Arvingarna..

Dramaqueen jag????..

Det låter värre än det är, vet att så många går omkring med ständig värk, det är bara att konstatera frågan HUR orkar dom???

Nåväl det var inte det jag skulle skriva om det var denna ständiga kamp mellan en 50 årig kropp och en 30 årig själ som skulle dryftas....

Det svåraste med att bli äldre (just nu) är att acceptera och ta till sig just detta faktum, att kroppen orkar inte som den brukat. Giganternas kamp handlar det om i mitt fall, huvet vill och kan men kroppen kan och framför allt vill inte! och...den vinner....förmodligen är den den klokare delen.

Det är väl dax för "jaget" att inse att man inte är nära döden bara för att man inte kan springa en mil och återhämta sig på nolltid(när man inte sprungit på läääänge) eler stå vid huggkubben och klyva ved i flera timmar för att sedan bära och stapla in den i veboden, eller att åka runt som en tätting mellan olika hjälpprojekt med ett stort leende på läpparna utan tillåta sig att faktiskt känna att man är trött och själv välja sina krig.

Äta som man gjort kan man inte göra heller märker direkt när jag slarvar eller väljer fel mat och för att inte tala om hur lätt kläder krymper i garderoben nu för tiden! och vara ute och slarva det är bara att fetglömma räcker med att man är uppe för länge en kväll så är nästa dag till hälften "förstörd" om man inte är ledig vill säga, så man får sina 8 timmar....

Bra då? ja det är ju faktiskt så att åren har gjort en mycket klokare(oftast iaf..)

Jag ber inte om ursäkt längre eller måste inte alltid ha en anledning till ,varför jag säger nej till saker.

Man kan ju skylla på orken när dammråttorna invaderat lägenheten och det borde städas, har ju insett att dom är ju inte så farliga ändå...dammråttorna..och inte är det någon annan än vi själva som jagar ut dom heller....

Yoga och Chi Gong har av mig accepterats(nästan) som alldeles utmärkta sätt att röra mig på, även om jag fortfarande tycker det är lite mesigt, men inser att jag behöver det om inte annat för att kunna fortsätta med det som jag gillar mest, lååånga promenader och dans å en och annan joggingtur...

Verkar något vettigt??? undrar det jag kanske skall börja skriva utkast när så mycket bubblar i mig men kommer ut som en salig röra....

Kram på Er och håll tummen för att jaget skall segra över ryggen inför morgondagen....  

 

sus

20 augusti 2010 19:39

Absolut kommer du å segra :) // Kikade in å lämnar spår efter mig. Trevlig helg.

http://dusisus.bloggplatsen.se

 

Carin

22 augusti 2010 12:05

Hello! Ja, det gäller att hitta en balans mellan hjärnan och kroppen! ;) Men man ska vara glad att man har ett ungt sinne! :D Hoppas det gick bra att dansa i fredags och att det dessutom var skoj! Skönt att det är härligt väder idag, då får man lite gjort ute! :D Ha en skön söndag, ses imorgon! Kram!

 

skogsnuvan

22 augusti 2010 15:09

Att sitta framför datorn i massor med timmar som man gjort är inte bra och det är inte alls konstigt att man får ont överallt.
Jag har nog inte förstått hur dåligt jag mått. Nu har mitt blodtryck gått ner, vikten gått ner, utslagen är borta och ogonen kliar inte mer. Energin håller på att komma tillbaka. Ute i friska luften är TOPPEN Jag har inte ont NÅGONSTANS längre

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

så då undrar jag över, VARFÖR ser man så många föräldrar idag mer ivrigt sysselsatta med sina smartphones än med att faktiskt vara närvarande med sina barn???? Nu blir nog en del väldigt irriterade och ser detta inlägg som ett påhopp men jag reflekte...

föddes du pappa, idag skulle du fyllt 85 år om du fortfarande varit med oss fysiskt här på jorden.Varje år denna dag skänker jag dig extra varma tankar och tar mig en fundering över hur saker och ting skulle varit om du fått leva sida vid sida med os...

har vi njutit med delar av vår stora, växande familj. Vi började med lite egentid på skärtorsdagen med Lilly innan resten av hennes familj kom på påskafton. Vi tillbringade nästan all vakentid ute, antingen vid lekstugan, ute i skogen spanandes efter...

hoppas ni får en underbar helg att njuta, själv åker jag till stugan med delar av min underbara familj och naturligtvis hoppas vi på ett bra attvarauteiväder. Kolbullar, korvgrillning, lek i lekstugan med Lilly står på schemat så håll tummen.... Da...

känns ingenting omöjligt. Utan tvekan en härlig känsla, förr tänkte jag alltid när det gick bra....VAD väntar nu för skit bakom hörnet? Numera åker jag med flowet och vet att jag har rätt att må bra och ha det bra. Livet är en berg och dalbana så vis...