Ja om dagens stora begivenhet råder det blandade känslor, allt från oss som sitter klistrade vid TV´n till dom som tycker att det hela är en dyr cirkus.

Tror att vi kvinnor föds med prinsessdrömmar, finns det någon liten flicka som aldrig lekt prinsessa? tror inte det. Å det där med att hitta drömprinsen bär vi också med oss långt upp i åren...till vi hittar honom.

Jag har hittat min.....  gift med honom sedan sju år tillbaka. Inte gifte vi oss i kyrkan heller, det har vi båda gjort i tidigare förhållande, utan i rådhuset, i lönndom,ingen visste om det. Valde att göra så eftersom en av mina flickor befann sig utomlands och sedan ville vi ha stunden för oss själva. Det var dessutom samma dag ,21/11, som vi skulle göra vår första gemansamma, och i makens fall första över huvud taget, utlandsresa tillsammans....

"Drömbröllopet" som i mitt fall skulle vara

1) På midsommarafton

2) I kyrkan (Näskott)

3) Ängsblommor i bukett och hår

4) Alla nära och kära skulle vara med..det hade jag med flickornas pappa. Trots att vi valde att gå skilda vägar så har jag behållit den dagen som en av mina mest minnsevärda....

Hoppas att kronprinsessan och Daniel mitt i allt detta ståhej får med sig minnen som bara är deras, minnen att bära med sig genom resten av livet oavsett vad framtiden har i beredskap för dem.....    

Skål och grattis till brudparet!