tror jag visst...besökarna blir färre och färre...det har ju aldrig varit många en typ 25-30 per dag men nu...oj oj...

Jag är så rädd att trampa någon på tårna eller att förolämpa någon eller något, tro det eller ej. Inte är jag speciellt frustrerad eller arg eller sur eller ovanligt glad heller bara så jäkligt nöjd och tillfreds just nu.

Helg som vardag trampar på och är precis vad vi gör den till jag och min familj, den behöver inte alltid vara så spännande eller så fruktansvärd aktiv heller hela tiden. Känns bara som om allt är precis som det skall vara just nu.

För en 12 år sedan hade jag gått omkring och tänkt  :- så här bra kan man inte ska få ha det, nu är det nåt som händer snart, nåt som slår undan benen på mig...då var jag inne i en vad som brukar kallas "negativ spiral" men fick nog av det en dag och sa till mig själv- Nu räcker det !

Det vore väl att fara med lite osanning om jag sa att det hela tiden pekar och är  uppåt men oftast faktiskt. Måste vara jättejobbigt att se allting i grått eller svart för det finns det ju en del som gör , på riktigt dessutom, sedan finns det ju de som har det som en liten grej att alltid vara lite sura och gnälliga men man kan ana den där lilla glimten i ögat någonstans.

Som sagt jag får fundera över detta lilla bloggdilemma till nästa gång...

Jag har den där första, allra godaste, kaffekoppen vid sidan av mig. Hör trafiken utanför fönstret,folk på väg till eller från jobbet....

Bara fyra minusgrader i dag gör inte saken sämre...

Ha en fantastisk måndag...